Verkligheten kan vara hård

Jag har alltid haft en plats i mitt hjärta för små städer och särskilt små städer i söder eftersom det var där jag växte upp. Det finns kontakter i små städer som ofta inkluderar utökade familjesammankomster, kyrka och skola. Du kan få vänner som håller hela livet. Ändå vet vi alla att småstadslivet kämpar när familjen växer isär och många av de bästa och smartaste har lämnat för att göra karriär, pengar och ett köpcentrum eller två. Om vi ​​älskar våra städer måste vi förstå vissa saker och slå tillbaka.

Jag gjorde en snabb Duck Duck Go-sökning (jag vägrar att använda den där andra som vet allt om dig) och fick reda på att det finns 19,502 17,982 inkorporerade platser i Amerika och att 92 25,000 av dem (XNUMX %) är mindre än XNUMX XNUMX personer. Överlägset befolkningar har migrerat till stora städer (jag skulle säga mestadels stora själlösa städer) medan landsbygden i Amerika mestadels har minskat i befolkning och lider av andra jämförande stora indikatorer som fattigdom. Arbetsmarknaden på landsbygden är mindre med slutna gruvor och särskilt den långsiktiga migrationen av tillverkning till Mexiko, Kina och vidare.

Så låt mig ge den till dig utan sockeröverdraget. INGEN KOMMER FÖR ATT RÄDDA DIN STAD. Du är en av 20,000 XNUMX andra i samma situation och kämpar för att överleva och kanske till och med blomstra. Det krävs inget geni för att veta att den federala regeringen inte vet eller troligen bryr sig om att du finns. Alla röster finns i storstadsområdena. Statliga regeringar är bättre men många av dem måste kämpa för att hålla sina finanspolitiska huvuden ovanför vattnet. Med fler och fler federala mandat som tvingar fram massiva lokala utgifter för avloppsvatten, bortskaffande av fast avfall, etc. är det ett mirakel att Rural America håller kvar. Men några av oss har tur. Min stad har ett universitet som hjälper oss att förbli attraktiva som en plats att bo på och vi har kunnat behålla och till och med öka vår befolkning och tillverkningsbas. Men för så många är detta inte sant. Om att ge upp inte är ett alternativ (och det inte behöver vara det) finns det saker du kan göra. Och det måste börja med att inse att det är upp till dig och de du bor med att först stabilisera och sedan vända nedgången.

Först och främst måste man gå samman och låta de naturliga ledarna LEDA men också se till att alla har en röst. Bestäm er kollektiva att ni vägrar att låta er stad helt enkelt torka upp och blåsa bort. Ta dig tid att bestämma vad du vill att din stad ska vara och vad den realistiskt sett kan vara. Om svaret är att vara en sovrumsgemenskap till en större närliggande stad är det inget fel med det. Egentligen får du fördelarna av att folk tar in sina lönecheckar utan att behöva stå för kostnaderna för enorma utgifter för infrastruktur, polis och brandskydd etc. Det kan faktiskt vara en ganska bra affär. Men gör det till den bästa sovrumsgemenskapen du kan. Allt beror på att ha en realistisk syn på potential och kostnaden/processen för att realisera den potentialen. Oavsett så finns det åtgärder som måste vidtas för att komma igång. Nästa gång.